Teamsiliconvalley - Sports Blog

Surkärring kan jag va

April 18th, 2008

Man borde så mycket… lyssna på sin kropp och gå och lägga sig en stund. Det är sånt som jag brukar säga till andra att göra, men så svårt att få till det själv. Idag har jag varit på en promenad som jag aldrig trodde skulle ta slut. Första delen nöjt jag av, sen blev det plötsligt gung i knäna och jag fick sätta mig på en bänk och vila. Där satt vi och glodde jag och hunden, tittade på folk som strömmade förbi.

Har ni tänkt på att barn rör sig så flytande och smidigt, men vuxna egentligen oftast har ett förstört rörelsemönster rent kroppsligt. En man gick hackigt som en robot och i hans ansikte drog tiks munnen i konstiga grimaser. Jag satt och undrade vad han hade genomlevt som har lämnat så många kroppsliga spår i honom?

När jag ser min mamma gå då ser jag samtidigt min mormor, den där lite rullande gången som handla om utslitna höfter och inopererad ny kula. Ibland när jag är trött så kan jag känna att jag rullar lite på samma vis och tänker för mig själv att även jag nog kommer gå som dem när jag blir äldre.

Två soffor och en sandlåda krävdes det för att jag skulle komma hem idag. Svimfärdig och flåsande dråsade jag ner på köksstolen och bara satt där. Mina tankar hovrade om inte vilt så i alla fall runt samma lite skrämmande känsla av att jag har blivit sämre. Redan igår kände jag att livet håller på att förändras.

Min man skulle komma hem tidigare för vi skulle handla mat till sonen som vi lovat sponsra med mat inför Skåne Adventure Race som går av stapeln i Hässleholm imorgon, multisportcupen med gräddan av dem som verkligen kan och så min son och en kompis som vill ha kul.

Nå, mannen hade som vanligt absorberats av sitt jobb och glömde bort att komma tidigare. Jag som planerar för allt för att orka blev sur som f*n och klädde på mig och drog iväg för att handla under hans protester. Nej, du gubbe, nu är det min tur att vara martyr, gå ut me hunden du och såsa i en halvtimma sa jag och stack. Sen sa jag lite mer som jag inte vill skriva…

Så jag handlade, mer och mer nervös blev jag över mängden mat som landade i korgen. Hur skulle jag få hem maten? Illa mådde jag och snuttade hysteriskt på min vattenflaska för att få kroppen att lugna sig, men den gungade på i knävecken och ville helst svimma precis lite var som helst.

Jag packar i pappkassar och kommer ut och där står min man med Watson och väntar. Jag tror inte han förstod hur lättad jag blev, snudd på gråtfärdig. Sen bar det av hem, men jag orkade inte göra den där salladen till min son utan mannen fick ta tag i det hela under tiden jag låg i soffan och vilade.

Nu idag har sonen och två kompisar åkt till Hässleholm, igår kväll ringde han och bad pappa om hjälp vid två tillfällen. Pappa rusade så klart ner med verktygslådan för pedalen satt fast… dessa män, som aldrig kan planera något utan ska göra allt i sista stund. Jag blir nästan förbannad när jag inser att sonen är en sån planta när det gäller att planera. Hur i hela friden har han undvikit att lära sig sånt, när han har vuxit upp med två som verkligen kan planera?

Han är onekligen min planta, så jag är säkert skyldig till allt som fallerar i hans liv. Läste en kärring som skriver i DN om den här generationen som inte kan hantera sin ekonomi; det är föräldrarnas fel. Vi har aldrig lärt dem skrev hon, jag blir förbannad på sånt skitsnack, tänker att kärringen har väl inga egna barn. Alla ungar har ju en egen ryggrad och väljer i mångt och mycket sina egna liv. I alla tider har funnits människor som inte kan hantera ekonomin och de unga är inte ensamma utan har sällskap av många så kallade vuxna. Jisses vad det drog iväg här då… Önskar er alla en skön helg!

Så här ser min sons tävling ut… vi skrattar och inser att vi kommer att få höra de mest galna historier när han kommer hem.

(Preliminära tider)
Långa banan:

MTB (snitslad) - 50 min
Trailrun - 20 min - spurtpris
Paddling - 80 min
Löpning - 10 min
Orientering - 70 min
MTB-orientering - 100 min
Orientering - 30 min
Vinnartid - 6 timmar

Entry Filed under: Multisport